Alltså kände mig bara tvungen att skriva en sak. När bussen precis hade börjat åka idag från navet kom en kille och sprang och han fick med viss tvekan hoppa på och alldeles precis efteråt kom det en till kille, men nej, inte fan fick han kliva på! Vad är det för fel på folk? Bara för att han kom lite lite lite försent så ska han inte få åka med bara för det. Snacka om att världen är beroende av tid. Det är fan bara det som har betydelse. Kommer man försent får man skylla sig själv och oftast får man skäll. Men va fan, man kan väl inte komma i tid jämt.

Tiden verkar vara det viktigaste här i världen. Men det är stor skillnad på uppfatting av den. Alla barn tycker att en timme tar ett år, medan det för äldre människor känns som en hundradels sekund. Och vissa verkar ju inte ens fatta att dom inte är 20 år och ung längre, utan ska operera om och ha sig för att se yngre ut. Allt för att se ung ut. Men kan dom inte bara fatta att deras tid som ung är förbi och att det är andras tur att få vara det istället? Nej tydligen inte, eftersom varenda kärring i hollywood ska häxa ut sig med hjälp av skönhetsoperationer, odjursoperationer skulle passa bättre med tanke på resultatet.

Om tid inte fanns, skulle allting stå still då? Det skulle den nog göra eftersom det är vi som är tiden, tillsammans med allt annat, eller? Jag har ingen aning men vi måste ju vara det eftersom vi åldras. Men varför åldras man då? Kan man inte bara få vara så gammal som man vill så länge man vill? Tills man är less och vill dö? Men varför dör man då? Vad händer när man har dött? Kommer man till en annan plats och får ett nytt liv som man ska leva eller försvinner man bara och kommer aldirg aldrig aldrig aldrig aldrig mer tillbaka. Tillbaka till vad förresten? Är man helt borta finns ju ingenting kvar av en och då kan man ju inte komma tillbaka? Tänk om det är så hemskt att man helt enkelt ruttnar bort efter man dött? Det är ju ingen som lever som kan svara på den frågan eftersom de i såna fall måste dö och komma tillbaka först. Men om det skulle vara så att man försvinner så kan ju ingen komma tillbaka och berätta hur det ligger till.

Eftersom ingen har kommit tillbaka efter att ha dött och sagt att man lever vidare så drar jag slutsatsen om att spöken och sånt bara är skitsnack. Fast egentligen inte. Det finns ju såna som påstår sig ha träffat spöken, och vad har de för anledning att ljuga egentligen? Den allra första människan som sa sig ha träffat ett spöke hade väl ingen jävla anledning att ljuga om det? Däremot finns det massor av människor som ljuger om det idag. Men det är skitsamma. Det jag vill komma fram till är att jag tror på det där med spöken, för varför i helvete skulle en människa kunna komma på nåt sånt utan att ha upplevt det? Även om vi har en jävlig fantasi så kan man ju inte bara få en sprätt i huvudet som säger att man har en själ som lever vidare när kroppen dött och att vissa går igen som spöken. Det går ju liksom inte att hitta på nåt som man inte har sett. Allt vi fantiserar ihop är ju egentilgen saker man upplevt eller sett, bara det att man blandar ihop allting till något mer annorlunda. 

Nu måste jag läsa till ett prov som jag har i morgon. 

Mors